LJUBLJANA. En målvaktstabbe vi aldrig sett förut, en förlorad närkamp som aldrig borde blivit till.

Men är någon förvånad?

Det här är Sverige, precis så här bra och ömtåliga har de blivit.

När allt är över och allt är slut, och ingen riktigt hunnit ta in vad i hela världen som hänt.

Elljusen skär hål i mörkret, regnet har slutat ösa, någon form av slovensk techno dundrar ut och där hukar de svenska. Robin Olsen ensam i sitt straffområde, Isak Hien några meter därifrån. Hjalmar Ekdal sänkt och knäckt.

En efter en kommer fram och kramar om Olsen, men han vill väl inte ha tröst. Han vill ha en ny chans att göra rätt.

VM-kvalet har börjat, de riktiga, viktiga matcherna är här. Och de började med åskknallar i Ljubljana, och en premiär som var ett hopklipp av matcher vi redan sett.

Första halvlek? Det var Budapest en gång till. Andra halvlek? Bratislava igen.

I Slovenien startade Sverige illa, med tio minuter då de inte hängde ihop och där det borde varit 1–0 (precis som i Budapest) om inte Stojanovic satt fel sko på fel fot.

Men sen.

It looked like Sverige, som Tomasson gillar att säga.

It looked like Sverige

Masserade Sloveniens vänsterkant

Det är lätt att peka på det oförutsägbara som tog Sverige in i matchen, fram till 1–0. För det är det som syns. Anthony Elangas sätt att springa snabbare än sin egen skugga, Hugo Larssons modiga flytande med bollen, Viktor Gyökeres sätt att trycka iväg med en mittback i ryggsäcken. Farten, fläkten, de finfina kombinationerna på högerkanten med Alexander Bernhardsson-Elanga-Salétros.Men det här laget behöver sin förutsägbarhet också.

Anton Salétros enkla give-and-go-spel, Hjalmar Ekdals kontrollerade och varierade uppspel, Gyökeres totala arbetsinsats. Allt det där är saker att lite på, olja mellan de vilt skenande kugghjulen. 

Det fick Sverige att komma igång. 

De masserade Sloveniens vänsterkant, och till slut kämpade Gyökeres fram ett inspel så att Elanga och Bernhardsson kunde hjälpas åt med att skyffla in 1–0.

När Sverige är bra är de otroligt bra, när det förutsägbara och oförutsägbara hakar i varandra är de härliga att se. Yasin Ayari är den ende som konstant är båda delar: pålitlig för laget, omöjlig att ringa in för motståndarna.

Men efter Budapest-kopian tog Bratislava-reprisen över. I Slovakien tappade landslaget 2–0 till 2–2 efter att de rasat ihop en stund i andra, och efter att Viktor Johansson gjort ett halvt självmål.

Den här gången var det Robin Olsen.

Ska vi sluta lita på Robin Olsen nu? Det kanske vi ska, men han har varit landslagets genomgående bäste spelare i fem-sex-sju år. Nu stod han här med handen i luften och bad om ursäkt efter att ha misslyckats med grundkursen i målvaktsspel:

Är det blött, om dykskottet studsar framför dig, måste hela kroppen vara bakom. Bollen rann igenom honom, som en bild av hur ömtåligt det här bygget fortfarande är. Kan de spela överljudsfotboll, kombinationsfotboll, aggressiv pressfotboll med återerövring högt upp? 

Jodå. Men de gör det med riskreglagen högt uppdrivna, de behöver göra mål för de kommer ofta att släppa in mål.

Slumpmålen de släpper är faktiskt ingen slump.

Tidsinställd slump

Nu ordnade Benjamin Nygren, Gyökeres och Ayari (bäst) 2–1 på ett fint sätt med en kvart kvar. Men det här är inget lag som stänger matcher. De grävde ner så mycket energi första timman, de står så högt med sin backlinje, de litar så mycket till att duellerna ska vinnas, och ibland gör de ju inte det.

VM-kvalgrupp B var på god väg att dela sig på mitten, med Schweiz och Sverige på ena sidan och Kosovo och Slovenien på den andra, när en tidsinställd slump slog Sverige i magen.

Benjamin Šeško hade varit osynlig i 89 minuter. I den 90:e borde Hjalmar Ekdal nickat bort en lyra och undvikit en duell. I stället blev det en, som Šeško vann mot både Ekdal och Hien.

Vipotnik fyllde på och dunkade in 2–2. Och så var det över. 

– Spelare är inte robotar, de är människor, sa Jon Dahl Tomasson efteråt.

Han åker härifrån med en måvaktsfråga att ta ställning till, och med en bortapoäng som är en besvikelse men ingen katastrof. 

Två fartmål framåt, två slumpmål i nacken.

Inget av det var en slump. Stadigare än så måste Sverige kunna segla vidare.