Håkan Juholt rasande: Förbjud! Visa ut dem!
Vi vågar lova att nästan alla delar åsikten.
Men få framför den med samma frenesi som dagens huvudperson i ”Idrottsgalen”.
Varsågod, Håkan Juholt, scenen är din.
SVT:s pressträff är uppsluppen.
I en bio-liknande lokal på Gärdet i Stockholm skrattar den egna personalen och de inbjudna journalisterna åt klippen från höstens kommande program. Gert Wingårdh strålar intill ett ståbord, Christopher Garplind ser medfaren ut vid ett andra, Håkan Juholt hänger vid ett tredje.
Sossarnas tidigare partiledare är här i egenskap av deltagare i lekprogrammet ”Spelet”, men så lätt ska han inte komma undan.
”Vill inte bli förnedrad”
Nu gäller det sport. Den förbannade sporten som kan göra en så rasande ibland.
Juholt ruskar på huvudet när ämnet förs på tal.
– Jag vill inte bli förnedrad. När jag var partiledare var min yngsta son livrädd för att det här skulle hända. Han skickade alltid sms till mig när något hänt Kalmar FF eller landslaget. Jag visste när curlingdamerna hade spelat i Kanada. Han såg det som sin livsuppgift att hålla mig uppdaterad.
62-åringen får saken förklarad. Att Sportbladets serie ”Idrottsgalen” är ett försök att lyfta upp något helt centralt i idrottsrörelsen – gnället och sofftjurandet – till offentligheten. Att låta kända grubblare svinga fritt mot något sportrelaterat som stör dem.
– Okej, nu är jag redo, säger han efter två sekunders tystnad.
”Ingen jävel nära dig!”
Det fryntliga försvinner ur hans ansikte, något mörkt tar över mimiken.
– Ditt yrke är fotboll. Jag blir oerhört irriterad när spelare är så dåliga att de måste agera skådespelare. Jag har betalat för att se dem spela fotboll, inte teater. Det gör mig fruktansvärt upprörd. Då kan de söka sig till Dramaten i stället, säger han.
När de låtsas ha ont menar du?
– Exakt. De ramlar och ligger och skriker. Och så tittar man på reprisen att det inte var en människa i närheten. De ramlade ändå. Du är där för att ta bollen, inte för att ramla som en skådespelare. Jag är hemskt upprörd över det.
Hur stävjar vi detta?
– Förbjud! Visa ut dem! Man har ju det här jävla VAR, när domaren går in och tittar på video. ”Här ser vi, det var ingen jävel nära dig. Rött kort, ut!”
Inte gult för filmning?
– Rött. Ut. Sök scenskolan.
”Ligg inte och lipa!”
Hur lång tid behöver vi innan vi har kommit till rätta med problemet?
– Sjösätt det här i morgon. Är det så viktigt att se om det är hands eller om bollen verkligen är över linjen så att man bryter matchen och tittar på tv-bilder – då kan samma tv-kamera se om en fotbollsspelare slänger sig.
Men man kan ju hävda att man var så trött att man faktiskt fick ont av en liten touch.
– Nej. Är du så jävla trött ska du inte spela fotboll. Då ska du söka in på något boende. Du ska orka spela fotboll en hel match utan att ramla omkull och ligga och lipa.
En presskvinna undrar om vi vill veta mer om ”Spelet”. Nej. Då meddelar hon att intervjutiden är slut.
Svaret: DET ÄR HELT ÅT HELVETE
– Han har en god poäng, Håkan Juholt, eftersom filmningar och maskningar upprör åskådarna mest. Oavsett sympatier och serie. Därför måste man göra något åt det, säger den tidigare elitdomaren Jonas Eriksson.
Vad gör dig mest arg när det kommer till filmningar?
– Paradoxen är att de som sitter i VAR-bussen kan se att någon tydligt filmar utanför straffområdet. De kan se domaren blåsa frispark som går i mål, men ändå får de inte säga något. Det här är – och skriv i versaler – HELT ÅT HELVETE. Hur kan man ha skrivit instruktioner som inte stoppar så uppenbart fusk? Det är feltänkt.
Men kärnfrågan är ändå om vi ska dela ut rött kort till alla filmare. Ska vi det?
– Då måste vi först reda ut vad en filmning är. När vi ser en Glenn Strömberg-läggning (i en VM-kvalmatch 1985, reds anm) så absolut. Men det finns andra situationer där du får en liten smäll, tar ett kliv och snubblar för att du har så hög fart. Är det filmning eller förstärkning? Man kan med höghastighetskamera se att det varit kontakt, men det har hänt mycket sedan Glenn Strömbergs dagar. Numera är de ”bästa” spelarna fenomenalt skickliga på att söka upp kontakten och sedan ramla.
Så vad skulle hända om vi ändå visade ut alla som inte stod upp när de rimligen kan?
– Vi kan testa. Alla processer – politiska eller idrottsliga – kräver sina offer. Det måste bli lite fel för att det ska bli rätt. Det kommer bli et jäkla liv, många som inte borde bli utvisade kommer få rött kort, men kanske innebär det slutet för fusket. Men i civilsamhället finns inga belägg för att högre straff ger lägre brottslighet, så det är okänt om det skulle gälla i fotbollen.
Kan rött kort bli lite för dramatiskt: att domaren måste välja mellan att helt fria eller att påverka matchen för mycket?
– Kan man slå fast till 100 procent att det absolut inte var kontakt så skulle man kunna ge rött kort. Det lyfter jag på hatten åt. Men vi har sällan de där Hristo Stoitjkov-filmningarna längre. Och tänk på bredden, som jag tror att Juholt också värnar. Hur löser vi det i division 6, i Oskarshamn en lördagskväll, när de inte har tillgång till VAR? Där kommer vi få oskyldiga offer.
Så vad är din slutsats?
– Tanken är god, för filmningar upprör många. Men fotboll ska generellt ha samma regelbok från Oceanien till Oskarshamn och då blir det svårt.
Jonas Eriksson har dömt i Champions League, EM och VM. Numera är han expert för SVT.
Jonas Eriksson har dömt i Champions League, EM och VM. Numera är han expert för SVT.
Det här är ”Idrottsgalen”
Serie ”Idrottsgalen” är sportjournalistikens motsvarighet till gnällbänkar och gistna staket där det är fritt fram att klaga på allt som hör sporten till.
Deltagarna är kända personer som i första hand inte sysslar med idrott, men som ändå har starka känslor kring det som sänds, skrivs och utspelas på arenorna. Till varje del svarar någon som berörs på ett eller annat vis av kritiken.
I den arga skaran som hittills vädrat sina irritationsmoment finns bland andra Horace Engdahl, Fredrik Wikingsson, Björn Ranelid och Marianne Mörck.
Samtliga partiledare och språkrör har erbjudits att medverka och hittills har Magdalena Andersson (S) och Amanda Lind (MP) tackat ja. Därtill har ex-politikern Sara Skyttedal (KD och Folklistan) deltagit.
Sportbladet vill också ha läsarnas åsikter och blandar dem med övriga deltagares i en ständigt växande sammanställning på slutet av texterna. Kommentera härunder eller mejla kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se, tack. Ju argare och mer specifik du är, desto större chans att din åsikt tas med.
Det gör oss Idrottsgalna:
Miriam Bryant, artist:
– Det är klart att handboll känns som en onödig sport. Varför ska man tycka om handboll? Vem bryr sig?
Magdalena Andersson, partiledare (S):
– Att jag inte kan se på stora sportevenemang på SVT och TV4. Man blir skitförbannad. Man vill titta, men måste hitta var det sänds och vilket konstigt bolag som har rättigheterna. Man måste logga in och sajna upp sig. Och sedan kan man säga upp abonnemanget, men då ska man komma ihåg det flera månader senare. När Sverige tävlar och vinner, då ska hela svenska folket kunna vara med och heja på.
Horace Engdahl, författare och medlem av Svenska akademien:
– Då nu de allra flesta grenar utövas i skild ordning, herrar för sig och damer för sig, känns det löjligt att redaktionerna försöker smyga med detta faktum. För att uppnå rättvisa räcker det med att ”herr-” sätts ut rutinmässigt likaväl som ”dam-”, så att inte det förra framstå som regel och det senare som undantag.
Men att halvlåtsas att det inte skulle spela någon roll vilket kön som är i elden är hyckleri.
Christopher Garplind, programledare:
– Det är superviktigt att det finns föreningar där alla är välkomna, men människor som håller på med idrott är ofta jävligt störiga.
Bert Karlsson, skivbolagsdirektör:
– Att längdhoppet inte mäter verkligheten. De borde ta biten som är kvar till plankan och lägga till den biten. Det verkliga hoppet är för faaan från där man satte ner foten. Om systemet går ut på precision är det en annan gren.
för faaan
Sara Skyttedal, expolitiker:
– Nu är det alltså hockey-VM. Är det någon som bryr sig? Jag uppskattar ishockey, men vem var det som kom på idén om att hålla världsmästerskapet VARJE år? Nu är det dags för spektaklet igen. Jag somnar i soffan efter bara fem minuter av vad som känns som ett oändligt gruppspel
Micke Leijnegard, programledare:
– I hela mitt liv har jag stört mig på den där ”trumpismen”, att second place is the first loser, att idrott handlar bara om att vinna. Den är helt enkelt orimlig.
second place is the first loserbara
Rickard Olsson, programledare:
– Ta bort straffläggning och avgör fotbollsmatcher med golden goal. Inför flygande byten, alltså att man inte behöver vänta på spelavbrott. Det är en snilleblixt!
Niklas Källner, programledare:
– Maktförhållandena mellan sport och kultur har vänt. Förr i tiden kunde en kulturpersonlighet sitta i en frågesport och lite charmigt säga att “jag kan inget om sport”, och det var helt okej. I dag? Säger du att du inte har koll på Champions League-gruppspelet så betraktas du som obildad. Det är som om sport numera har monopol på det bildade samtalet – det krävs avancerad förförståelse, flytande cup-latin, och gärna ett par vändor i Bundesliga.
Marianne Mörck, skådespelare och sångare:
– Fotboll är kul om de uppför sig ordentligt och är vanliga människor. Men det jävla stajlandet måste bort. I dag är mitt hår gult, i dag har jag kört rakhyveln i en Z-kurva, titta på mitt sicksack! Vet du vad det är? En modeparad. Alla vill synas på fel sätt.
I dag är mitt hår gult, i dag har jag kört rakhyveln i en Z-kurva, titta på mitt sicksack!
Amanda Lind, språkrör Miljöpartiet:
– Ett fenomen som breder ut sig och gör mig riktigt upprörd, inom både idrotten och kulturen, är de olika företag som dammsuger de ordinarie sajterna efter attraktiva biljetter till olika idrottsevenemang. Och sedan säljer till överpriser. Den utvecklingen har bara accelererat.
Tony Irving, dansare och tv-personlighet:
– Jag är arg så att jag kokar för att ekonomin är så orättvis mellan sporterna. Jag har dansat i hela mitt liv och är engagerad i sporten, men har aldrig fått en krona betalt för att dansa i föreningar. Men det här handlar inte om mig, utan om att jag alla andra kämpa i dag för att ha råd att fortsätta. Är du på toppnivå som junior får du ändå betala allt själv. En världsmästare kan belönas med gratis anmälan till nästa tävling, det är allt. Ett tävlingspar på högsta nivå kan behöva betala 650 000 kronor om året för sin satsning.
Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi:
– Jag drabbas av passiv sport-tv när min man har på tv:n och kommentatorerna sitter och skriker. Man måste gå allra längst bort i lägenheten för att slippa ljudet, som är något av det mest enerverande som finns. Ljudet går genom märg och ben. Antagligen är det så störande för det låter som om något livsfarligt höll på att hända och då kommer hjärnan automatiskt att gå in i något sorts lätt panikläge. Det går inte att ignorera.
Fredrik Wikingsson, programledare:
– Jag får ofta utbrott. Senast var det när spelare tar skott i fotboll, missar – och så gestikulerar andra spelare i övertydlig besvikelse. En besvikelse som ska tydas som att ”hade du passat mig så hade jag gjort mål i stället”. Om jag hade varit tränare hade jag bänkat personen i nästa match.
Björn Ranelid, författare:
– Jag har vid flera tillfällen skrivit till sportjournalister på Aftonbladet och Expressen och vänligt bett dem att inte skriva gång på gång att en fotbollsspelare ”kritat”; på ett kontrakt, ty ingen människa har någonsin använt en krita i en sådan stund.
Den engelska glosan är ”sign” och inte heller den har en antydan till att handla om en krita. Ett hundra procent av alla sportjournalister ”kollar” på matcher och olika händelser omkring dem.
De har för länge sedan glömt eller aldrig vetat att de egentligen kontrollerar och kollationerar, vilket är vanvettigt när de åsyftar att de följer en match.
Journalisterna är inte anställda på Tullverket eller inom polisväsendet och inte anmodade att kontrollera bagage och identitetshandlingar. Experter som kommenterar en match i studion påstår att Man United spelar en match mot Liverpool, men det finns inget lag som heter så. Det är Manchester och ingenting annat. Det är en skymf att vanära både staden och laget.
Christer Möller (läsare):
– Det finns mycket inom friidrott som man kan gå bananas på, som mätningen i alla kastgrenar. Tv-bilden tas alltid bort när funktionären ska sätta i mätinstrumentet, bara för att inte folk ska kunna ifrågasätta om det var på rätt ställe. Det är orsaken till det är att många kast har blivit felmätta.
Jens Ljunggren (läsare):
– Att Svensk Friidrott, precis som SOK, sätter hårdare krav än många andra länder för deltagande i internationella mästerskap. Nu senast vid EM i landsvägslöpning i helgen, där Sverige bara hade fyra deltagare över tre distanser för både män och kvinnor. Detta trots att flera svenska löpare hade såväl person- som säsongsbästan som placerat dem väl upp i startlistan och –kan man tycka – därmed gjort dem fullt berättigade att delta.
Magnus Reinfeldt (läsare):
– Problemet inom fotbollen är inte att vi kallar det dam eller herr, utan att det fortfarande råder extremt ojämställda förhållanden mellan damer och herrar på damernas bekostnad. I trippel bemärkelse.
Daniel (läsare):
– Fifa borde omedelbart stoppa allt användande av xG i den moderna fotbollen. Gör gryningsräder och beslagta alla analytikers dator och elda upp dem.
xG har gjort fotbollsspelare till maskiner, dödat all kreativitet och individuell briljans och ersatt det med ängsliga uträkningar gjort av någon datanörd om vilken typ av passningar mot vilken typ av yta som skapar högst xG i varje given situation för att varje spelare nu tvingas sitta timmar och plugga sannolikhetslära istället för att vara på planen och utveckla ett kreativt spelsinne.
Hasse Tavér (läsare):
– Man kan inte längre fortsätta med runda ribbor i fotboll. Jag blir skogstokig när ett skott träffar överliggarens undersida, får underskruv, tar i backen – och studsar ut. Så klart! In med fyrkantiga ribbor, som i handboll.
Kan du haja hur många tveksamma situationer som hade uppstår om det varit runda ribbor i handboll, där bollen förutom underskruv hade fått en jävla snurr tack vare att den har ett kilo klister på sig!
Tänk bara på Zidanes smäckra straffchip för hundra år sedan. Den jäveln tog ju i underkant, studsade ned innanför och kom ut som en raket. Tänk om den hade blivit underkänd… Nej, det måste till en ändring. Snarast!
Anonym (läsare):
– Jag hade velat se statistik på hur många varv runt jorden (jag tror att det är så långa sträckor vi pratar om) man tillskansar sig vid inkast i dom högsta fotbollsligorna i Sverige, Italien, England och Tyskland under en säsongs tävlingsmatcher. Varför inte ändra regeln så det blir hörna varje gång bollen går över sidlinjen så slipper spelarna maska?
Stefan Lundstedt (läsare):
– Det är orättvist att man har utsedda straffskyttar i fotboll som kan vinna en skytteliga genom att göra mål som egentligen borde ha kreddats någon annan. Det blir ju missvisande.
Jag tycker att den som blivit fälld eller skjutit skottet som skapar handsen är den som ska lägga straffen. Är personen skadad så får man finna sig i att bli utbytt. Då skulle vi få mer rättvisa skytteligor med spelare som gjort spelmål eller skapat chansen som ledde till att man gör mål på straff.
Hampus Blidstål (läsare):
– Borde inte målen i hockey och fotboll göras större? Reglerna skrevs för 100 år sedan och det är helt andra sporter nu.
Haeggman (läsare):
– Att inbollningen i tennis fortsatt är hela fem minuter. McEnroe har lyft frågan tonvis av gånger.
– Att Rally-VM och slikt ens får ha publik så pass nära banan.
– Att ingen har gjort research om J-O Waldner faktiskt är så stor/känd i Kina som alla säger.
