Finns ingen med så många lyxproblem
Spanien spelar som världsmästare – men försvarar som något helt annat.
Italien blottlade Las Rojas akilleshäl.
Frågan är om det räcker för att fälla EM:s mest fruktade maskin.
Spanien har imponerat mest av alla lag i gruppspelet – åtminstone offensivt. Tretton mål på tre matcher är makalösa siffror. Att de dessutom fördelats på nio olika målskyttar gör det hela ännu mer häpnadsväckande.
I sina röda tröjor far de fram som en Porsche utan bromsar – oövervinnerliga, obesegrade.
Så vad kan egentligen stoppa dem?
Kanske gav Italien ett svar i kväll när de synade EM:s vrålåk.
Redan under nationalsången vibrerade luften av laddning. Lagkapten Elena Linari tog i från tårna. När sista tonen ebbade ut knöt hon näven och ropade något ohörbart mot medspelarna. Italien hade bestämt sig.
Och de rivstartade.
De växlade upp direkt, radade upp hörnor och skapade tryck. Linari, fortfarande uppeldad tog sats men nicken gick i ribban.
Kort därpå skakades Basel på riktigt. När högerbacken Elisabetta Oliveiro fick bollen till skänks i straffområdet tackade hon för bjudningen och högg till direkt. Bollen gick in, hennes första landslagsmål, och jublet var högljutt och yvigt. Det såg nästan ut som om det var finalen hon avgjort.
Förbundskapten Andrea Soncin fick kliva in och dämpa euforin. Det återstod trots allt 80 minuter.
Det kan bli Spaniens fall
Och fyra minuter senare small det åt andra hållet. Athenea drev in i straffområdet, väggade snabbt med Alexia Putellas – som slog klacken utan att ens se sig om – och bollen dundrade upp i nättaket. Pang bom – 1–1.
Spanien fortsatte att dominera bollinnehavet. Med 75–25 i ”Las Rojas” favör lyckades Italien ändå skapa chanser.
När de väl bröt sig fram till offensivt straffområde blev det skakigt. Vid ett inspel kastade sig Irene Paredes för att täcka och träffades av bollen på armen. En klockren straff, om inte en hårfin offside hade räddat Spanien från både straff och ett nytt underläge.
Paredes, som missade premiären på grund av avstängning, svajade även mot Belgien. Försvarslinjen – som varierat i varje match – inger inget större förtroende.
Det är den första riktiga repan i lacken på det spanska vrålåk som Montse Tomé rattar. Belgien gjorde två mål på världsmästarna. Italien ett.
Och starkare motstånd väntar – först i en eventuell semifinal, mot ett lag från dödens grupp eller tvåan i Sveriges.
Och det kan bli Spaniens fall. Är de inte fullt fokuserade, kan det ta slut redan där. För ett lag med ännu vassare offensiv kan såra Las Rojas – rejält.
Om de får låna bollen, vill säga.
Spanien har bara hållit nollan i två av sina fjorton matcher efter OS. Men de har ändå vunnit elva. Senast Sverige mötte dem gjorde blågult tre mål men förlorade klart.
Så kanske är det att greppa efter halmstrån?
Kanske spelar ett svajigt försvar mindre roll – när man i andra halvlek kan plocka in EM:s skytteligaledare. Esther Gonzalez hade varit på planen i en kvart när Alexia Putellas spelade fram och Gothamanfallaren kunde trycka in 3–1.
Det finns ingen med så många lyxproblem som Montse Tomé. Frågan är hur länge hon kan hålla världsstjärnorna nöjda – och hur laget ska balanseras när motståndet blir allt tuffare.
Härnäst väntar Schweiz, värdnationen som skrivit historia bara genom att ta sig till kvartsfinal. Ett hinder Spanien borde blåsa förbi – om de trampar på gasen.
